24 januari 2009

Husvakt....


Visst är det fantastiskt med Internet. Jag har fått ”livstecken” från min lilla syster som är i Afrika på semester. Hon passar på att skicka mail så fort hon kommer till ett IT café.
Min uppgift är att vakta hennes hus, vattna blommorna och ta in posten. Varje dag så fylls postlådan med reklam och tidningar. En blomma har dött, det var en porslinsblomma som såg halvdöd ut redan då hon for iväg på sitt äventyr. Men de andra blommorna lever än så länge.
Som tur är så har min syster inget husdjur längre. Tidigare så hade hon en katt som hette Lucky, och den hade jag ansvar för vid flera tillfällen då de var bortresta.
”Nu åker vi iväg till fastlandet, kan du se till vår katt?”
Katten hade en egen liten lucka i dörren så den kunde gå ut och in som den behagade. Mitt jobb bestod i att ge katten mat varje dag. För det mesta så fanns han inte på plats då jag kom för att dela ut maten, jag kunde dock se att han åt upp allt det jag delat ut dagen innan.

En dag så fick jag ett telefonsamtal från grannen som berättade att katten Lucky hade blivit påkörd av en bil och att hon hade katten i sitt kök. En person hade hittat den svårt skadade katten som fortfarande levde, vid vägkanten och bar den in till henne, eftersom hon trodde att det var hennes katt.
”Jag kommer direkt” sade jag.
”Lucky ligger i katt buren där borta, men han är så tyst så jag tror att han är död” sade grannfrun ”
Nu fanns det ingen räddning, även om man säger att katterna har sju liv så hade inte Lucky det. Efter att ha undersökt katten så var det bara för mig att konstatera att katten var död.
”Vad gör jag nu då?” Syrran är på fastlandet och hennes lilla älskling som jag skulle vakta över ligger stendöd ute i hennes förråd. Det var bara att låta katten ligga kvar i buren och placera den på ett svalt ställe, där inga odjur kunde få tag på kroppen. Åka hem och ringa till min syster som festade om i storstaden.
”Lucky är död, jag är verkligen ledsen”.

Nu tror jag inte att hon kommer att bli lika ledsen över sin porslinsblomma som håller på att vissna ner i sin kruka. Jag får väl köpa en ny blomma åt henne.
Som sagt, det är då tur att min syster inte har något husdjur längre utan bara blommor och post som jag skall ta ansvar för.

Ansvar kan man få ta på många olika sätt, just nu så håller jag på med att göra Års redovisning för mitt Godmans uppdrag, det skall göras en gång per år och varje siffra skall vidimeras med kopior på beslut och kontoutdrag.
Det gäller att ha alla papper i ordning och få in rätt siffra på rätt plats. Överförmyndare nämnden vill veta hur mycket pengar det har gått åt till schampo, mat, kläder, nöjen ja allt skall noteras på myndighetens papper.
Lite märkligt kan jag tycka för nog är det ett krav att vi som har tagit på oss uppdraget som Godemän, måste vara ärliga och inte slösa bort ”huvudmannens” slantar. Nog är det ett förtroendeuppdrag som kräver ärlighet.

Jag vet, lagar och förordningar igen, det är till för att vi alla skall rätta oss i ledet och jag får allt sitta här och räkna ut hur mycket min sons hår schampo har kostat under året. Hur mycket han har lagt på videofilmer som är ett av hans stora intressen. Hur mycket det har kostat att åka med flyget upp till stora bröderna i Uppsala.
Visst kan det vara ett intresse för Överförmyndare nämnden att veta.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja så kan det gå ibland.Jag får nog aldrig mer förtroendet att vakta någons djur.Jag skulle nämnligen mata syrrans fiskar när de var på semester och fick order att ge dem en nypa mat om dan.Problemet är bara att jag har så små nypor och de fick för lite mat.Men de är ju genomskinliga utbrast hon förtvivlat när hon kom hem.Har du inte matat dom?

Karin sa...

Jag har två pilgiftsgrodor på mitt dåliga samvete. De fick nån konstig infektion och tynade bort medan min kollega var i Amazonas. Mycket sorgligt slut för fina grodor...