Jag älskar Tarzan….

”Vad är det bästa som har hänt dig?”
Den frågan får man ofta och ett av de vanligaste svaren är
”När jag fick barn!”
Visst är det en stor gåva att få bli förälder.
Att en liten människa har blivit född till jorden.
Så var det även för mig, en lycklig dag då jag födde mina söner.

Just idag för 41 år sedan så blev jag och min gubbe, föräldrar till en son.
På den tiden så fick inga fäder vara närvarande. Gubben min, som då var en ung man på 24 år, följde med mig i ambulansen som i ilfärd körde mig in till Allmänna BB i Stockholm.
”Du får stanna här” sade personalen till gubben och stängde dörren till behandlingsrummet. Där satt gubben kvar i väntrummet medan jag undersöktes.

Efter en stund så kom en sköterska tillbaka till honom och sade
”Du kan åka hem nu, för när det är första barnet så tar det tid, hör av dig imorgon så får du höra hur det är med din fru”

Det var på den tiden då det ännu inte hade uppfunnits några mobiltelefoner, så gubben åkte direkt till min bror som bodde en bit därifrån.

Men sonen hade bråttom och föddes 1.45 mitt i natten. Nu hade det inte gjort så mycket, även om gubben min hade suttit kvar där ute i väntrummet, för så var det, inga karlar fick vara närvarande då ett barn skulle födas. På morgonen då gubben ringde och fick höra att han hade varit pappa i flera timmar utan att veta det, krävde han att få besöka oss på BB.
”Det går inte för sig” sade sköterskan ”Du får komma på besökstiden som är klockan 13.00”
Men inget kunde hindra den nyblivna fadern utan strax därpå så stod han bara där och krävde att få komma in.
”Nåja, en kort stund då” sade sköterskan ”men barnet får du inte se nu, utan han är redan på BB avdelningen och där visar vi upp de nyfödda bakom en glasruta, och det är först klockan 13.00".

Visst har tiderna förändrats och när den andre sonen skulle födas, bara tre år senare, så var det en helt annan ordning. Gubben fick klippa av navelsträngen och vi kunde ha sonen inne hos oss på rummet så mycket vi ville.

Tiderna har även förändrats då det gäller serietidningar. Då jag växte upp så var min idol Tarzan, den stilige mannen som hade vuxit upp bland aporna i djungeln. Det var spännande att läsa om alla hans äventyr där han svingade sig i lianerna.

En dag då jag var på besök i Uppsala, var vi inne i ett stort varuhus. Då kom en liten kille gående mot mig, han var utklädd till Stålpojken.
Jag sa: ”Men oj, här kommer Stålpojken” Då svarade han generat ”Nej, jag är inte Stålpojken, jag är bara en vanlig pojke”

Lille Albin är inte Tarzan, men det gladde mig mycket då jag fick se att han har på sig ett par Tarzan badbyxor när han skall börja på babysim.