"Snart är det vår!"

Tiden bara rusar iväg och nu är det dags att planera för trädgårdens vår blommor. Som pensionär har man ju tid att både så frö och plantera ut perenner.
Undrar om det kommer upp några vårlökar i år, nog var vi noga med att plantera dem på rätt djup och i små grupper, allt enligt bruksanvisningen på paketet. Men vår hund hade tydligen synpunkter på hur det skulle vara, för i ett nafs så hade hon krattat upp alla lökar och de låg utspridda på marken.
”OK, då får det bli lite hur som helst då” sade jag till hunden och skyfflade ner alla lökar i rabatten. Spännande att se hur lökarna klarar av en sådan behandling. Det var i alla fall både tulpanen och snödroppar som vi hade planterat i små fina klungor, nu kommer de upp lite hur som helst.
För säkerhets skull så har rabatten varit inhägnad med ett kompost nät så att lökarna skulle få gro i fred för hundens vilda framfart.

Kompost nät är ett utmärkt sätt att hålla hunden utanför känsliga områden, undrar om det även kan vara ett sätt att hindra nyfikna barnbarn från att komma i kontakt med sådana saker som små fingrar absolut inte får röra. För nu får även vi börja tänka ”barnsäkert” eftersom vi väntar storfrämmande till Påsk.
”Du får allt snickra en grind till trappan så att Albin och Emilia inte ramlar ner för den” sade jag till gubben. Han får passa på då han ändå skall snickra fågelholkar till alla småfåglar som nu har vant sig med att få mat varje dag.
”De gillar ju vår stora ek, så det vore väl trevligt att få ha dem nära när de föder upp sina fågelungar”
För varje dag som går så kommer det fler och fler småfåglar till vårt fågelbord, men en vakthund som ser till att alla rov fåglar håller sig borta så kan det vara tryggt för dem att kalasa på gubbens utlagda solrosfrö. Även grannens katt har fått fly när hunden upptäckte hur den låg här utanför och lurpassade.

Nog längtar både gubben och jag efter att få träffa våra barnbarn. ”Hon ler så ofta numera” sade sonen när han ringde. Lilla Emilia är ju några månader yngre än kusinen Albin som nu drar sig fram över golvet med sina små armar.
Tänk vilken skillnad det ändå är bara på några månader, men det är bara under första året. Lilla Emilia kommer snabbt att växa ifatt sin kusin. Det är spännande att följa de små barnbarnens utveckling.