Mitt hjärta....

”Finns det hjärtproblem i släkten?” frågade den unga söta läkaren. Det var bara för mig att nicka instämmande och börja berätta om min pappa som dog efter det att hans hjärta inte ville vara med längre, nu hände det på den tiden då man inte kunde byta ”klaffar” och då man dog av ett litet hjärtfel.
Men även min lilla syster som för ett år sedan var inlagd för att få sitt hjärta att ticka i lagom takt, och min storebror som efter många år, även han måste hjälpa sitt hjärta, genom att ta en liten tablett.
Den unga läkaren lyssnade på mitt hjärta och nickade instämmande ”Du har ett förmaksflimmer” konstaterade hon och vi kommer nu att medicinera dig, det är inte så ovanligt att man har det”

Jag låg på britsen med en massa sug proppar som var klistrade på mitt bröst, på en skärm kunde man läsa av mitt hjärtas rytm.
”Det hoppar lite hur som helst, ser jag” sade läkaren ”Jag förstår att du tycker att det är obehagligt”

Visserligen har jag många gånger tänkt att det vore väl lite konstigt om inte jag också skulle få problem med mitt hjärta eftersom det ”ligger i släkten”. Men ändå kom det som en liten överraskning då jag nästan svimmade i fåtöljen precis då jag hade satt mig till ro, för att se på ”Det okända”.

Med ett recept i handen lämnade jag akutmottagningen mitt i natten. Mitt hjärta tickade nu lugnt i mitt bröst.
”Det har fått tillbaka sin rytm” sade läkaren ”Så då kan du få åka hem och sova i din egen säng. Här får du ett recept med 200 tabletter, du skall äta en varje dag”.
Det är bara att lyda order, jag får leta rätt på den röda medicin dosan och fördela alla tabletter efter läkarens ordination.

Skärpning kommer att krävas för när man väl börjar vänja sitt hjärta, med att ta en liten tablett, så får man allt hålla på med det, hela tiden.