Nu är det tratt igen....

Bilen satte kurs mot Visby, nu var det dags igen att besöka akuten, men den här gången var det hundens tur. Sent igår kväll så upptäckte vi att hunden hade ett stort sår på högra bakbenet, redan tidigt på morgonen satt vi i telefonkö för att boka en tid hos vår veterinär.
”Ni får komma till Visby, där finns det en tid som jag kan boka in er på” sade den vänliga telefonisten.
Nu behövde hunden inte kolla sitt lilla hjärta, däremot så fick hon hoppa upp på undersökningsbordet och veterinären rakade bort lite hår på benet.
”Hon kan ha haft en liten knöl där som hon har slickat på” sade veterinären ”Det får bli penicillin och salva och en plasttratt” sade hon och tog ett gult block från bordet, som hon skrev ner ett recept på. Återbesök om en vecka.

500 kronor fattigare lämnade vi Djursjukhuset och ställde färden mot Apoteket.
”Det är lika bra att lösa ut det direkt” sade gubben då han körde in på den stora Parkeringsplatsen utanför Clas Olsson.
”Jag passar på att ta en liten sväng in på Clas Olsson också, då jag ändå är i Visby” sade gubben och fick väldigt bråttom bort mot affären.

Själv satt jag kvar i bilen tillsammans med hunden som nu hade lugnat sig efter undersökningen hos Veterinären.

När jag satt där i bilen och studerade alla som kom ut från varuhuset med sina välfyllda påsar, närmade sig en försäljerska de parkerade bilarna, hon hade en stor bukett med vita tulpaner i famnen. Hon gick fram till en bil och sträckte fram en tulpan till mannen som höll på att packa in sina påsar i bilen. Mannen såg förvånad ut och tog emot tulpanen och frågade ”Varför ger du mig en tulpan?”
Då förklarade kvinnan att det inte var en gåva utan att hon allt ville ha lite pengar för den, hon berättade om svältande barn som hon samlade in pengar till.
Snabbt lämnade mannen tillbaka den vita tulpanen, han var verkligen inte intresserad av hennes ”välgörande ändamål”

Försäljerskan satte kurs mot en ny bil där en kvinna just hade låst upp bildörren. Samma sak hände igen. Kvinnan tog emot den vita tulpanen och lyssnade på vad försäljerskan sade, snabbt återlämnades blomman.

Tulpanförsäljerskan såg sig omkring och då kröp jag ihop i framsätet, låtsades att jag studerade skräpet som låg på golvet. Jag ville absolut inte köpa några överblommade vita tulpaner. För hur kan man veta vad dessa pengar kommer att gå till? Kanske var försäljerskan ute i ”god tro” men jag föredrar att skicka pengar till ett 90 konto då jag skall vara humanitär. Att köpa tulpaner en Fredagseftermiddag utanför Clas Olssons affär, är inget som jag gillar.

När gubben kom med påsarna fyllda från Clas Olsson så sa jag; ”Skynda dig nu och kör fort iväg så att vi slipper bli erbjuden en vit tulpan för 25 kronor”.

När vi svängde ut från parkeringsplatsen såg jag bort mot kvinnan som fortfarande hade famnen full av vita utblommade vita tulpaner.