Växa i möten..

Det är inte så ofta som det kommer ”storbesök” till Gotland, så det är bäst att passa på då det händer något. Ja, så resonerade gubben och jag då vi läste i tidningen att självaste Kay Pollak skulle besöka ön och hålla ett föredrag om: ”Att växa genom möten och välja Glädje”
”Jag bjuder dig” sade jag till gubben, för om han hade sett hur mycket det kostade per person hade han aldrig följt med mig.
”494 kronor per person, det är det värt” tänkte jag och beställde två biljetter.

Hela salen fylldes med människor som precis som vi hade tyckt att detta var ett alldeles speciellt tillfälle som var värt att närvara på. Kay Pollak höll hela publiken som trollbundna i tre timmar, en fantastisk föreläsare som skickade med oss många tänkvärda saker.
”Tänk att det är så att inga möten mellan människor är tillfälliga”
”Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd!”

”Om man ser tillbaka på sitt liv kan man se att varje människa man har mött på olika sätt har bidragit till och format mig till just den jag är idag. I mitt liv dök inga andra upp än just de som jag på olika sätt kom att möta, just de och inga andra.”

Så det är ingen idé att reta sig på grannen då han står ute på sin balkong och skriker på oss. Det är bara att tänka på att han gör det för att vi skall lära oss något av honom. Undrar bara vad vi lär honom? Kanske att vi inte ”ger svar på tal” utan vi går bara in i vårat hus utan att kommentera hans påhopp.

Hela livet är som en enda stor skola, även som pensionär så lär man sig nya saker dagligen. Igår så stod jag och studerade småfåglarna som kalasade på solrosfröna som gubben hade lagt ut i fågelborden. Det var en stor aktivitet och fåglarna slogs om att få den bästa platsen. Nere på marken stoltserade Koltrastarna och försökte picka upp några nedfallna frön.
Då upptäckte jag att det inte bara var Talgoxar som kalasade på fröna utan det fanns även några Blåmesar som hade hittat dit. Borta i buskaget satt även en knallröd Domherre och kikade, han vågade sig inte fram till matbordet.

”Det var värst vilken tid det tog för dig att åka och handla” sade gubben med ett flin. För är det något som han retas om är att mina affärsbesök tar lång tid. Inte för att jag gillar att handla utan det är så att jag träffar så många bekanta på affären.
Man kan ju inte bara springa förbi kompisen som låg på sjukhuset samtidigt som jag. Efter operationerna fick vi ligga bredvid varandra på ”uppvakningen” medan personalen hade full koll på våra pulsar och att vi mådde bra. Sedan så stötte jag på min sångare kamrat, hon som sjunker sopran i Kyrkokören. Naturligtvis så måste jag även stanna till och byta några ord med henne.
För precis som Kay Pollak säger: ”Varje möte har något att lära oss” Så nu är det bäst att vara uppmärksam så att man inte missar något väsentligt.