Att prioritera...

Så typiskt! Man kan inte lita på vårvädret. Igår så kunde vi sitta ute på altanen och sola oss, det vara varmt och skönt, fåglarna kvittrade där de satt och värmde sig högt uppe i ekens trädkrona. Nog litade jag på att värmen skulle ”hålla i sig” men idag på morgonen så är det bitande kallt.
”Det har nog varit frost inatt” sade gubben när han kom in från morgon promenaden med hunden. Småfåglarna satt på rad ute på altanen och värmde sig i ett soligt hörn.
Så typiskt” tänkte jag och sneglade lite skamset bort mot påskliljorna som jag hade ställt ut dagen innan.
Så typiskt, nu ser de lätt chokade ut, mina fina Påskblommor som under helgen har pyntat mitt bord. Jag får verkligen hoppas att de repar sig efter en tuff ut skolning. Som tur var så plockade jag inte ut alla mina vårblommor utan Flitiga Lisa fick allt stå kvar inne på bordet.
Ibland så är det skönt att smita ifrån sina ”plikter” att vara med i en sångkör förpliktar, i alla fall om man sjunger i altstämman, eftersom vi ofta inte är så många. Att svika en ”altkamrat” är inte snällt, men så ibland kan man bara inte låta bli.
I stället för att bege mig till sångövningen satt jag kvar i min fåtölj och bara småpratade med min fd. kollega som ringde mig i går kväll. Det är alltid så kul när hon hör av sig till sin pensionerade kamrat. Att sitta och lyssna på kollegans småprat, prioriterades och mina sångarkamrater fick klara sig utan mig. Nu är det ingen fara, för vi har ingen konsert som vi övar till. Vi tar numera det mycket lugnt och väntar på att vi skall få sjunga in våren vid en ”Majbrasa”.