"Rena fyndet..."...

Det var en mycket skamsen ung man som klev ur sinn bil. Att inte stanna vid stoppskylt och till råga på allt elände köra på framförvarande bil. Ser inte så bra ut.
”Jag ber verkligen om ursäkt” sade den unge mannen och kliade sig på hakan. ”Jag upptäckte inte stoppskylten och det värsta av allt är att det inte är min bil” sade han.
”Jag fick låna mammas bil när jag skulle på träningsläger i Mönsterås. Så förargligt, hela framskärmen är inbucklad och framlyset är trasigt”
Ja, så går det när man sitter och småpratar med kompisen samtidigt som man skall köra ut på en huvudled.

Namn, telefonnummer och försäkringsbolag skrevs ner på en lapp och vår färd kunde gå vidare. Att vår bil hade fått en liten buckla på bak skärmen, hindrade oss inte för att köra vidare på vår lilla minisemester i Småland.

”Kör till vänster, sväng vid rondellen…” det var bara att följa anvisningarna från vår tekniska guide, för precis som alla andra så måste ju även vi hänga med i utvecklingen. Numera behöver man inte ha med sig kartbok utan vet man bara vad man skall så går det utmärkt att följa anvisningarna från en nyinköpt GPS.
”Välj den närmaste vägen” sade gubben då vi startade i Oskarshamn. Den tekniska guiden lotsade oss genom landskapet, in på krokiga vägar som vi aldrig har vågat oss in på förut. Efter några timmar så var vi framme vid målet, gubben skulle köpa en motor till sitt nya projekt, en veteran motorcykel som han hade köpt.

”Rena fyndet” sade han glatt” Den har stått i ett garage i många år. Nu skall jag fixa i ordning den".
När väl gubben hade lastat in motorn i baksätet, var han nöjd och belåten så då passade jag på att göra några snabba besök på glasbruken som fanns längst med vägen.
En minisemester i Småland. Vi lämnade Gotland på morgonen och återvände med båten på kvällen. Jag nöjd över mina nya keramiktallrikar och gubben nöjd över sin lätt begagnade motor.'

Säga vad man vill om pensionärer, de behöver inte så mycket för att känna sig nöjda och belåtna.