Ett drama vid fågelbordet....

Det hade kunnat sluta riktigt illa för småfåglarna. Hunden hade följt med gubben till Visby för att handla en bromscylinder till husbilen.
Jag höll på med storstädning av ett rum, jag dammsök golvet noggrant och råkade bara titta ut genom fönstret då jag upptäckte att alla småfåglarna satt uppe i träden och spanade. Jag gick fram till fönstret för att kunna se bättre ut på ”matstationerna”.

Vad såg jag? Jo där, på småfåglarnas matplats låg en stor Kattbåns (Hankatt på Gotländska). Han låg hopkrupen och bara väntade på att en fågel skulle komma ner till honom. Kanske förstod han inte att han mycket väl syntes med sin gula päls. Där låg han som ett stoppljus för de hungriga småfåglarna som hade samlats uppe i ekens krona.
Snabbt gick jag till handling, och jagade bort katten som försvann bor mot grannens tomt.
Småfåglarna tittade nyfiket på mig där jag gick min rond för att förvissa mig om att det fanns fågelfrön. Så fort jag hade kommit in i huset igen, såg jag hur fåglarna flög mot fågelbordet och lät sig väl smaka.

Visst är det lite märkligt att en Katt får göra lite som den vill, att den kliver in på vår tomt och spanar på våra småfåglar, säger ingen något om. Men skulle hunden göra samma sak, så skulle det bli fart på grannarna. Tur att vi har inhägnat så att inte hunden blir frestad till att besöka grannens gård. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att hon vore intresserad av det.

När hunden kom hem igen från sin stadsresa, så sprang hon ut på tomten. Direkt så nosade hon upp spåret efter den elaka inkräktaren.
”Bäst att du stannar hemma nästa gång, kära hund, så att våra småfåglar kan få matro”. För det märkliga är att de inte bryr sig om henne när hon ligger bara några meter från dem. De förstår säkert att hon är en ”vakthund” ingen vågar sin in på gården när det ligger en stor Schäfer och spanar.