Sista kvällen med arbetskamraterna......

”Jag saknar allt Gunvor” sade Petra när hon ringde för att förhöra sig om hur jag hade haft det på festen.
För några år sedan så flyttade vi ut till ett litet kontor mitt i samhället.
”Vi är nog de enda som flyttar ut från ålderdomshemmet” sade vi, för det var där vi hade haft vår arbetsplats under några år. Men tiderna förändras, verksamheterna växer, flera kotors rum behövdes inom äldreomsorgen.
”Ni hör ju inte till oss” sade man och vi blev tvungna att flytta ut från den administrativa delen på Servicehuset.
”Så skönt” sade Berit och jag, vi packade ner våra pärmar och flyttade iväg så fort vi hade fått hyra en ny lokal.

”Minns du” sade jag till Berit ”Vi flyttade in i de nya lokalerna utan att vi hade fått installerat telefon eller dator, vi formligen flydde ut från ”hemmet” medan Gunvor var den som var lugn och sansad, hon insåg att man behövde en dator för att klara sitt jobb.

Två år fick vi tillsammans på Järnvägsgatan 4, innan organisationen förändrades och halva verksamheten såldes till lägstbjudande. ”Kommunen skall inte äga verksamheter utan det är bättre att det kommer ut på anbud” sade politikerna och sålde det som vi hade byggt upp.

På Järnvägsgatan huserar numera ”den nye ägaren” och vi som arbetade tillsamman har skingrats som frön för vinden.
Jag är pensionär och överlycklig över att bara kunna gå ut i en välbehövd ledighet. Berit packade väskan och for till Norge, där det finns ett stort behov av sjuksköterskor.
Gunvor fick det bra, hon kan nu ”kila hem på lunchen” behöver inte sitta på en tråkig buss varje dag. På fem minuter är hon hemma.
Eva och Therese har fått in sin chef Petra till Visby.

”Jag har fått fotsvamp” beklagade sig Petra till mig. ”Ja, det får man när man sitter i ”korridoren” på Korpen” svarade jag.
För nog saknar vi alla den härliga tiden då vi alla satt stationerade på Järnvägsgatan i Klintehamn.
”Allt har en början och ett slut”
Vår arbetsgemenskap är slut och nu är vi historia.