Tur att jag har en sticksöm....

”Vad skall du med den till?” gubben såg frågande ut då jag plockade fram en spikmatta ur kartongen som brevbäraren hade försökt pressa ner i brevlådan.
”En spikmatta är det senaste” svarade jag, nu skall vi healas båda två, för det är så otroligt bra att ligga en stund och låta spikarna massera våra ömma ryggar.

Nog märks det att vi är 60+, vi är båda lite stela och har ofta ont i våra nackar och ryggar.
” Det här är precis vad vi behöver” sade jag och gick in i sovrummet för att prova vår nya spikmatta direkt.

” Ha gärna en tunn tröja på de första gångerna” stod det på bruksanvisningen.

”Men det där ser inte så skönt ut precis” gubben stod i dörren och tittade nyfiket på mig då jag lade mig på spikarna.
”Märkligt, det känns inget, kanske är tröjan för tjock” tänkte jag och kände efter ordentligt.
Förmodligen så har spikarna placerats så tätt så att man inte upplever dem så hårda, Efter en stund sov jag som en stock. Hunden lade sig på sin plats, för att göra mig sällskap.

”Det var inte dumt alls” sade jag till gubben när jag kom ut igen från min healingstund.

Det var tur att jag hade påbörjat en ny sticksöm, Albin och Emilia måste ju få nya koftor eftersom de som jag stickade sist nu har blivit för små. Ja, det var allt tur att jag bara kunde sitta i min fåtölj och sticka, för en sak är då säker, att healas på en spikmatta tar på krafterna och jag går nu omkring som en sombi, gäspar och är bara trött.

”Det är erdofinerna som frigör sig” stod det i bruksanvisningen.

Vi får hoppas att det går över så småningom och att min kropp blir van med att ligga på en spikmatta, för enligt bruksanvisningen kan man ligga i minst 40 minuter per dag.

”Vilka idéer ” sade gubben och gick ut till sina veteranmotorcyklar.

Senare på kvällen lockade jag gubben att prova på spikmattan, för så som han hade legat och putsat på sin motorcykel, behövde han verkligen få fart på sina erdofiner.