Äta eller ätas...så är livet!

Jag trodde inte mina ögon när jag såg en Kråka som satt uppe i eken, plötsligt dök den ner och tog en Grönfink. Den lilla fågeln blev säkert förvånad för innan så hade Grönsiskorna och Grönfinkarna samsats väl med både Kråkor och Skator.

Den lilla Grönfinken försökte ta sig loss, men Kråkans klor höll hårt i fågeln. Kråkan tog ett nytt grepp om Grönfinken och flög iväg med den i sin näbb, bort mot skogsbrynet.

”Men vad var det som hände” frågade jag gubben, för vi hade aldrig trott att Kråkan skulle ge sig på småfåglarna.

Efter en liten stund så kom Kråkan tillbaka och gjorde samma sak. En ny liten Grönfink fick sätta livet till och bli mat. Förmodligen så har Kråkan ungar som behöver mat.

När Kråkan kom tillbaka för tredje gången hade de små gröna vännerna förstått att de inte längre kunde lita på sin ”kråk vän” Nu flög de upp i träder så fort Kråkan närmade sig.

Kråkan tänkte ”Här gäller det att använda list” och kråkan började picka i marken, precis som den hade gjort tidigare, den närmade sig småfåglarna och gick sakta framåt. En Skata satte sig i Ekens krona och tjattrade för fullt. Kråkan flög iväg upp mot Skatan och jagade iväg den.

Kråkan återvände efter det att alla Skator hade försvunnit och återupptog sin jakt på småfåglarna. Efter en stund så flög Kråkan iväg och satte sig lite längre bort för att därifrån se när småfåglarna återgick till sitt lugna fridfulla letande efter solrosfrön som hade fallit ner på marken.

Ja, det är livets gång” sade jag till gubben ”Äta eller ätas” Visst är det förskräckligt att Kråkorna äter upp våra små Grönfinkar som käkar frön på vår gård. Men vad är det för skillnad egentligen på det som vi människor gör. Det är ju lika illa för kycklingen som odlas upp i en bur och sedan får sätta livet till för att vi skall få grillad kyckling.
Eller grisen som luras in i en fålla och, inget ont anande, får en dödsstöt och faller för slaktarens kniv.
Det lilla lammet som föds nu på våren och är så gudomligt söt, får efter bara några månader bli ”fårsmäcka” som stekas i en stek pannan.

Ärligt talat så är det ju ingen större skillnad på Kråkan som lurar Grönfinkarna, så att Kråkans ungar får mat, än hur vi beter oss då vi slaktar våra djur.

Gubben ser lite fundersam ut ”Ja, det kan du ha rätt i, för skulle vi alla själva slå ihjäl det djur som vi vill äta, kanske inte så många kunde förmå sig till att äta kött”

Kanske är det just därför som jag har avstått kött i så många år. Att slakta djur för att äta, har jag alltid haft svårt för. Därför så föredrar jag en morotsbiff istället för en lammstek, för visst är det lite grymt för den lilla fågeln som måste offra sitt liv för att bli fågelmat.