Mors dag

Utanför på trappen stod en ung man med en stor blombukett i famnen.
Han frågar efter mitt namn och jag bekräftar att han har kommit rätt.
”Det här är till dig” sade han och räckte över blommorna till mig.
”Oj, så överraskande” sade jag och tog emot blommorna. ”Det måste vara från mina söner” sade jag.
”Javisst”, sade han ”det är från dina söner”
Han såg så glad och stolt ut där han stod i sin urblekta tröja och slitna jeans.

”Kommer det här från Hassela” frågade jag.
”Ja, det är från Blomakuten” sade han och skrattade.

Hassela har i många år haft behandlingshem för ungdomar i Klintehamn. Ungdomar som har kommit snett i tillvaron. Ungdomar som av olika anledningar har brutit mot lagen och nu är tvungna att genomgå behandling.

Blomakuten fungerar som en vanlig blomsterhandel men man har även en liten avdelning för sjuka blommor. Där kan blommorna få rehabilitering om man har fått löss, eller har tappat sugen. Efter några veckors omsorg av ungdomarna så kan blommorna återvända pigg och kry till fönsterbrädorna.

Den unge mannen såg så glad ut där han stod på min trappa.
Hoppas bara att inte alla elaka skriverier tar bort leendet från hans ansikte, för just nu så svallar vågorna i samhället. Flera föräldrar till ungdomar som varit intagna på Hassela, har anmält hemmet till Länsstyrelsen. ”Det pågår saker där som inte är lämpliga” påstår anmälaren.

Gubben fnyser när han läser om vad som har skett. ”Det kunde man förstå att de skulle bli anmälda, förr eller senare, för hur skall de kunna hålla koll på alla ungdomar som bor där”

Jag håller inte med gubben min, för jag har egen erfarenhet av "anmälare"

Hoppas nu att Länsstyrelsen gör sin utredning så vi inte behöver lyssna till alla påståenden. För vad som är sant vet man ju inte förrän en utredning har blivit gjord.

Jag vet hur lätt det är att hamna på Länsstyrelsens bord, för ibland så är det inte så illa som det låter. Ibland så står anmälan mera för en besvikelse från föräldrarna. En besvikelse för att deras barn inte passar in i den norm som samhället har myntat. Man har inte lyckats med att få sonen eller dottern att följa lagens riktmärke utan ungdomarna har gått sin egen väg.

Jag vet hur det är att hamna på Länsstyrelsens bord, för det har hänt mig flera gånger. Föräldrar som ansåg att jag inte hade verkställt LSS insatsen, personlig assistent, enligt beslut.
Föräldrar som i sin besvikelse av att just deras dotter inte kunde klara av att leva sitt liv utan behövde personligassistans.

”Anmälan leder inte till någon åtgärd” stod det på beslutet från Länsstyrelsen efter en genomgång där jag fick beskriva hur jag hade verkställt insatsen.

Att det nu är stora rubriker och en klappjakt på Chefen för Hassela behöver inte betyda att det är sant det som står i anmälan.

Så skönt att det nu har blivit uppmärksammat så att en utredning kan komma till stånd.

Jag vinkar glatt åt den unge mannen när han vandrar iväg med ett stolt leende på sina läppar. Jag ser den vackra tatueringen på hans överarm. Han ser ganska tuff ut där han vandrar iväg efter att ha levererat en stor blomkvast till mig på Morsdag från mina söner.