Att beblanda sig med turisterna..

Numera så är det ju så fiffigt att läkaren skickar receptet elektroniskt till apoteket, ”Det är bara att visa upp legitimationen” sade läkaren, ”så får du din medicin”
Det var på håret att jag fick plats i det lilla Apoteket i Klintehamn, jag fick tränga mig fram till kö automaten, för här gäller det att ta en kölapp så att man vet när det blir ens tur.
Jag tittade mig omkring bland alla solbrända kunder som hade tänkt samma tanke som jag, att besöka ortens apotek precis vid samma tidpunkt. Jag sneglade bort mot fönstret där jag visste att det skulle finnas två stolar som man kunde sitta på medan man väntade på sin tur, kanske var de lediga, men där satt två brunbrända ungdomar och halvsov, de såg verkligen trötta ut.
”Jag får ställa mig här i hörnet” tänkte jag. Att gå omkring och plocka bland sortimentet var helt omöjligt. På hyllorna stod produkterna uppradade, det var solkrämer och kondomer, tandborstar och tandkräm, nagelsaxar och plåster.

När turisterna hade köpt sina solkrämer så blev det till slut min tur.
”Hoppas att det blir bra med den här medicinen” sade apotekaren när han slog in priset i kassaapparaten. ”Det blir 19 kronor” sade han.
”Det var verkligen billigt” tänkte jag för nog vet jag att medicinen kostar mycket mer egentligen, men med ”hög kostnads skydd”, får jag en del förmåner. Jag förstår att Apoteket måste ta in andra produkter för att klara sin budget. För på mig blir man ju inte rik precis.



Trots mina protester så envisades gubben med att vi skulle trotsa ”turist invasionen” och ge oss iväg ut med husbilen.
”Vi som bor här måste väl ändå också få campa även fast det är hög säsong”
Så rätt han har gubben, man får inte vara feg, det gäller att hänga med i turistströmmen.

Vi valde en affär i utkanten av Visby, ”Hit hittar nog inte turisterna” sade gubben och tågade in i affären. Mycket riktigt, här var det uppdukat med all sköns läckerheter och vi kunde gå där och botanisera bland hyllorna och bara välja och vraka.
Vidare ut till kusten, där kalkstensklipporna stupar rakt ner i havet och sägnen säger att här har det skipas offer av en vacker jungfru. Om man nu skall tro på skrönor.

Campingen var välfylld med husvagnar och husbilar, de stod prydligt uppradade på behörigt avstånd.
”Här kan vi ställa upp vår husbil” sade gubben och parkerade med elegans till alla camping gästernas nyfikna blickar. För det är ett av nöjena på campingen, när en ny husbil eller husvagn anländer, att man beskådar hur skicklig chauffören manövrerar sitt fordon.
De flesta husvagnar är långtidscampare, de ställer upp sina vagnar redan på våren och sedan får de stå där hela sommaren. Där gör man sig hemmastadd och placerar ut vackra pelargonkrukor som små häckar för att muta in ett område runt vagnen. På bordet ligger en liten spets duk. Till och med en liten blå gul flagga, är uppsatt på vagnen.

”Några nätter står jag nog ut här” viskar jag till gubben som redan är i färd med att plocka fram trädgårdsmöblerna. För att trängas på en campingplats är inget för mig.