”Skam den som ger sig”

Nu har jag gått igenom hela hierarkin på Visby lasarett, först så talade jag med en dator som gav mig en telefontid till Sjuksköterskan som efter en stunds begrundan ansåg mig vara värdig att få en kontakt med Överläkaren.
”Då ringer överläkaren till dig” sade hon
”När då, idag?”
”Ja, det hoppas jag”

Man får vara glad för det, tänkte jag och satt mig vid telefonen för att vänta. Att få veta exakt när överläkaren skulle ringa var alldeles för mycket begärt. De har ju så mycket att göra där inne på sjukhuset och det ”går ingen nöd på mig” jag kan sitta här och vänta.

Det var en lite skamsen läkare som ringde, medan han talade med mig i telefonen så läste han i min journal om alla vedermödor som jag har haft medan jag väntade på att få kontakt med honom.
”Nu måste vi göra något åt det här” sade han ”Kan du vara här inne imorgon klockan 13.00?
”Jisses” tänkte jag ”Här går det undan”
”Kan du sätta av hela eftermiddagen” frågade överläkaren ”För jag vill att vi går grundligt till väga, och tar en massa prover, så du får börja med att gå till ”labb”
”Visst, jag kan vara där inne hela dagen om så är” svarade jag.
Häftigt, efter 4 månaders väntan så är det äntligen min tur.

Nog föll jag pladask för den tjusige hjärtspecialisten som med stort tålamod undersökte mig och mitt hoppande hjärta.
”Jag ringer dig om två månader” sade han då jag tackade för mig. Med ett nytt recept i handen lämnade jag sjukhuset. Så skönt, nu får jag hoppas att den nya medicinen skall ta bort förmaksflimret och att jag skall kunna bli ”människa” igen.

”Förmaksflimmer är ett av de vanligaste hjärtproblemen” sade hjärtspecialisten, och det är bara att acceptera att när man är 65+så kan man inte förvänta sig så mycket mer.

”Nu får vi unna oss något riktigt gott” sade gubben när han kom ut från ICA MAXI, med en kasse full av mat och en stor orkidé i handen.
Ja, nog kan man fira att man har ett hjärta som det inte är något fel på och att vi idag firar vår 42:a bröllopsdag.
”En stor prestation” sade gubben och överlämnade en orkidé, vi håller på att bli ett original”
Ja, vi gör nog det, men att byta bort gubben nu, är nog ingen idé.