”En vänlig grönskas rika dräkt…”

”En vänlig grönskas rika dräkt…”man fick verkligen ta i så att det hördes, för det är inte varje dag som man får möjlighet att sjunga i Uppsala Domkyrka. Organisten spelade och den lilla församlingen av nära anhöriga och vänner sjöng.

Nu var det dags för lilla Emilia att döpas och hon hade verkligen förstått allvaret i handlingen, för hon såg så allvarlig ut när prästen läste direkt ur bibeln vad det innebär att bli upp tagen i Guds församling.
”Hon är lite tung nu” sade prästen ”Ni får gärna sitta ner medan jag läser mina ritualer”
Lilla Emilia tittade storögt på allt det fina i Domkyrkan, att det var en högtidsdag för henne, märkte hon säkert.
En guidad grupp passerade och tittade nyfiket på vad som pågick framme vid altaret.
”Jag döper dig Emilia, Linn, Elisabeth Toftén” sade prästen och hällde vatten på Emilias huvud.
”Vad hittar de på nu, skall man tvätta håret också” tänkte säkert lilla Emilia, där hon snällt lät sig hanteras av prästen.

I sin vagn sov kusinen Albin, han visste ju redan vad som skulle hända, det är ju bara några månader sedan han själv döptes och blev medlem av Svenska Kyrkan.

”Nu bjuder vi på bubbelvatten” sade den stolta fadern och hällde upp champange i glasen.
Långbordet var dukat ute i trädgården och festen kunde börja. Att lilla Emilia sov som en stock i sin vagn var inte alls konstigt, för att upptas i kyrkans krets tar säkert på krafterna för en liten tjej.

Utanför domkyrkan hade några polisbilar stannat, en låssmed höll på att bryta upp låset på en bil av senaste modell. Säkert så hade hunden som låg kvar inne i bilen det ganska hett om öronen. I alla fall så såg det väldigt svettigt ut där den låg och flämtade. Även fast hundens ägare bara hade lämnat hunden, en liten stund, så var det ändå alldeles för varmt i bilen.
Låssmeden fick upp dörren och en glad hund hoppade ut, polismannen utfodrade hunden med vatten, kopplade hunden och sökte sedan upp en skuggig plats där han satte sig för att invänta bilens ägare, hunden låg och svalkade sig i skuggan av ett trä.
Ägare blev säkert mycket förvånad då han återkom till bilen och en polisman stegade sig fram emot honom med stora steg.
”Det blir böter det här” sade polismannen och såg arg ut.
Hunden reste sig upp och viftade på svansen.
Ja, även fast man har en bil av senaste modell med en klimatanläggning, så blir den ändå fort varm när den står parkerad.

Vår hund var naturligtvis också med till Uppsala, men hon fick ligga kvar i lägenheten under dopet och intog därefter en skuggig plats under en syrenbuske, där låg hon och sov, tittade upp emellanåt och sneglade bort mot bordet där det fanns pajer och en stor gräddtårta.
Hunden har redan upptäckt att de små barnen är mycket goda att slicka på, och under deras stolar finns det alltid massor av mat som har ramlat ner från bordet.
Åtminstone under Albins stol, för han har även upptäckt att hunden gärna äter det som han slänger ner på golvet.

Tiden går fort när man har roligt…nu var det bara att återvända till Gotlandsbolagets färja där vi fick trängas med turisterna som med surt förvärvade slantar vill turista på vår vackra ö.
Men som pensionär är det inte så dyrt att boka en egen kupé där man får vara ifred och ta sig en tupplur medan båten satte kurs mot Visby.