I Väntans tider...

Dagligen kan man läsa i tidningarnas olika insändare som handlar om sjukvården på Gotland.
Det är den tacksamme turisten som lovordar sjukvården, där det har ”gått som på räls” och utan några hinder har man blivit slussad till specialisterna för att få hjälp i en akut situation.
”Stor skillnad mot hur vi har det hemma” skrev den lycklige turisten som hade fått gå direkt in på hjärtmottagningen för att få träffa en läkare”

Men man kan också läsa om en irriterad Gotlänning, en man som är 65+ berättar om hur han förgäves har fått vänta på att få hjälp.

”Det måste finnas en hund begravd” tänkte jag då jag gick in på Visby lasarett och såg hur vaktmästaren spikade upp en skylt ”Primärvårds mottagning” en skylt som skulle visa våra gästande turister rätt väg. En akutmottagning bara för våra turister, där man har lagt alla resurser. Kanske har sjukvårdsdirektören insett att det går att tjäna pengar på att ta emot alla sjuka turister, genom att sedan kunna skicka en saftig räkning till turistens hemlandsting.

Jag fortsatte upp på FYS-LAB, där jag hade fått tid för en undersökning.
”Här verkar det då lugnt, ni märker väl inte av turisterna på den här mottagningen” sade jag till sköterskan som satt vid receptionen.
”Nej o nej ” sade hon, vi får ta emot de som remiteras hit från akuten”


”Du får ligga på” sade den unge mannen när han var klar med sin undersökning. ”Jag skickar bilderna nu till Hjärtmottagningen.” Han fortsatte ”Just nu så är det bara akutvården som vi hinner med, så du får tjata på dem, ge dig inte”

”Ja, inte dör jag av att vänta, för förmaksflimmer är ju inget som är akut, men visst är det trist att behöva vänta 4 månader på att få en tid hos en specialist på Visby Sjukhus.

Medan sjukvårdsdirektören håvar in pengar från turisternas hemlandsting så får jag ta det lugnt, vara solidarisk, det kommer ju alla oss Gotlänningar till godo, för säkert kan det bidra med att sjukhusets budget blir i balans.

Nu är jag inte så tolerant längre utan gör precis som den unge mannen sa, ”hänger på låset”
Jag har nu talat med en datorröst som har bokat in mig på en telefontid hos sköterskan, som förhoppningsvis kommer att sätta upp mig på en telefontid hos läkaren, som efter det förhoppningsvis anser att jag behöver en ny medicin, en som inte gör mig så trött och som gör att jag åter kan ta långa härliga promenader ute i naturen.

Ve och fasa, det kan väl inte vara så att vi som är 65 år och glada pensionärer, har blivit bortprioriterade i besparningssyfte. Vi som har gjort vårat, och som nu bara skall ha det lugnt och skönt på ålderns höst.
Det är bäst att ladda sig inför samtalet med sjukvården så att jag, trots att jag inte är turist, får en tid hos en specialist på Visby sjukhus.