En farmor med skavanker...

Det knastrar till i ”babyvakten” som står på skrivbordet. Jag lyssnar in mot rummet där lilla Emilia ligger och sover. Det är tyst och stilla, hon har nog bara rört lite på sig, kanske drömde hon om något äventyr.

”Kan du vara barnvakt” sade min kära svärdotter ”Vi skall bara ta en liten promenad på tu man hand”
Visst gör ni det” svarade jag ”Jag sitter här framför min dator och skriver så jag kan även vakta på Emilia som sover så gott i sin säng”

”Det var inte igår som jag själv var småbarnsförälder” tänkte jag när jag satt på min post. Mina söner har väntat länge med att skaffa sig barn så det är en liten åldersstigen farmor som de har att erbjuda sina barn. En farmor med en del skavanker och inte så snabb i benen längre som hon en gång var då hon själv var mor till tre pojkar.
Det var tider det, tre pojkar med två års mellanrum. En intensiv och rolig period, där mycket hände.

Tiderna förändras och numera finns det så mycket mer som lockar två små nyfikna barn som är på upptäcktsfärd i farmors hus. Lampor som blinkar från parabolanläggningar och vassa hörn som små barn kan springa emot då de upptäcker världen.
”Pust, det var svettigt det här” tänkte jag då mina småttingar anföll TV:n med alla intressanta knappar och lampor som var intressanta att undersöka.
Som små trollungar snurrar de runt på golvet och känner på allt som kommer i deras väg. Farfars glasögon ligger på lagom armlängds håll för lille Albin som snabbt rycker tag i dem.

Dagens tidning ligger slängd i fåtöljen, och morgonkaffet kallnar i koppen.

Intensivt en liten stund sedan så märker man hur ”batterinivån” sjunker och det är dags för en liten vilostund.
Som på en given signal blir det tyst i huset, två småttingar ligger och sover. Jag kan pusta ut och häller upp en ny kopp kaffe läser tidningen om Landshövdingens fall. Går sedan upp till min dator och skriver i min blogg, om hur det är att vara farmor till två småttingar.
För visst är det små underverk som ligger där och sover så sött. Små människor som kommer att göra viktiga insatser för vår jord. För nog är det så att varje själ har ett uppdrag att fylla här på jorden.
Undrar vad mina barnbarn har för uppdrag? Det skall bli kul att följa deras vandring på Livets väg och se vad som händer, vilka anlag de har fått, vad de gillar och har fallenhet för.

”Man får inte barnen i repris” Det går inte att trycka på replay knappen för att få uppleva dem en gång till, utan det är bara att hänga på och vara närvarande, för tiden går så fort.