Släktforskning...

En svag vind svepte över mig där jag satt framåtlutad och studerade dokumenten från Kyrkoherdeämbetet i Purmo församling. Alla namnen stod uppradade efter födelse tid. Jag lät fingret följa raderna ner och tills jag fann min mormors namn.
Johanna, Evelina född den 5 augusti 1890, emigrerat 19 oktober 1909 till Amerika.

Min kära mormor som lockades som så många andra till att emigrera till Amerika.
”Det var så kärva tider i Finland, man kunde inte mätta alla munnar” berättade mormor för mig. ”Jag fick ge mig iväg för att underlätta för de som stannade kvar”
Mormor lämnade sin familj och gav sig iväg tillsammans med en ung man från byn.
”Ämnar du resa till Amerika” stod det på kortet som jag hittade bland mormors vykortssamling ”Så hör av dig, så kan vi slå följe”

Min mormor reste över oceanen till det förlovade landet, där hon träffade den stiligaste mannen i hela Amerika som blev hennes make. De gifte sig i Chicago 1912 och hon följde sedan med sin man(min morfar) tillbaka till Gotland.

Tusen gånger har jag suttit uppkrupen i soffan hos mormor och lyssnat på hennes berättelser om hur det var då hon var liten och växte upp i ett krigshärjat Finland. När hon reste iväg till Amerika, och det bästa av allt, hur hon träffade min morfar.

”Han var så stilig” sade hon med ett drömskt leende . Och det håller jag med om när jag ser på de fina foton som finns bevarade i min släktforsknings akt.

Att släktforska innebär att man låter sig föras iväg tillbaka i tiden, försöker förstå hur det var att leva på den tiden när kvinnorna alltid var gravida och barnen dog efter hand eftersom man inte hade de läkemedel som behövdes för att mota lungsoten från huset.

I Mormors familj fanns det 10 barn varav endast tre blev vuxna, Fyra av barnen dog innan de hade fyllt tre år och de andra dog några år senare.

Nu satt jag tillsammans med min mammas kusins sonhustru och letade i dokumenten. Alla våra släktingar hade nu fått plats i små rutor på vårt släktträd.
”Det är mitt geniala Släktforsknings program som sorterar in släkten där de skall vara” sade jag. Men att släktforska är inte bara att se bakåt utan lika spännande är det att se hur släktledet växer.
”Tänk” säger Majvor ”Alla dessa barn har Purmo blod i sig” ja vi är många som stolt kan säga att vi härstammar från en svensktalande bygd i Finland som heter Purmo.