Så har man fyllt år och blivit uppvaktad av gubben och hunden, efter konstens alla regler, ”kaffe på säng” och ett knallblått paket med guldsnöre runt omkring.
”Du får byta om det inte passar” sade gubben och såg nyfiket på mig när jag slet bort det gula snöret från paketet.
I paketet låg en randig tröja med vackra pärlemor knappar broderade som en vacker stjärna mitt på bröstet.
”Oj, vad fin den var” jag himlade med ögonen, för jag tror inte att jag någonsin har fått en så fin present av gubben.
”Du får byta den om du vill” sade gubben igen.
Självklart så byter jag inte bort den för den passade mig alldeles förträffligt. Jag misstänker skarpt att min vän Yvonne som arbetar på Beklädnadsaffären har varit smakråd åt gubben.
”Perfekt” säger jag till gubben när jag står framför spegeln och speglar mig i min fina nya tröja.
Gubben min ser så stolt ut, och med all rätt, för i år så har han inte glömt bort sin ”kärring”. Det har nämligen varit lite si och så med ”uppvaktningen” under årens lopp.
”Jag är dålig på att komma ihåg bemärkelsedagar” säger gubben lite ursäktande.
”Fyller man 65 år så är det nästan som att fylla jämt” sade en vän till mig. Så man vet ju aldrig hur många som kommer att uppvakta mig på min födelsedag.
”Det kommer nog inte så många” sade jag ”Men det kanske kommer födelsedags kort med postbilen”
Den gula postbilen kom och körande med full fart, förbi vårt hus.
”Men vad konstigt” tänkte jag ”Får jag inte ett endaste kort på min födelsedag?”
Postbilen bromsade in när den var hos grannen, backade tillbaka, och stannade vid min postlåda, öppnade locket och stoppade en stor hög med post ner i lådan.
”Kunde väl tro det” sade jag till gubben och gick ut för att hämta posthögen.
Det finns alltid risker med att släktforska, helt plötsligt så får jag reda på att min morfars far hade ett utomäktenskapligt barn, en flicka som föddes samma år som morfars lillebror.
Visserligen så var jag lite beredd på att ”vad som helst ” kunde hända när man börjar rota i släktens gömmor. Allra helst då jag har hört berättas om ”Vackra Hoffman” mannen som charmade alla kvinnor i Hellvi socken på Gotland.
Utan att tveka så placerades hon i vårt släktträd, som en dotter född utom äktenskap. Här skall inga barn behövas stå utanför utan skall ha sin rättmätiga plats i vårt släkt träd.
För vad vet man egentligen, inte gjordes det några faderskapstester på 1800 talet, så det finns nog många personer som ståtar i fel släktträd. Min styvfar var så otroligt likt drängen som arbetade på familjens gård. Det var nog drängen som hade besökt den unga bonddotterns kammare, innan den sedermera äkta mannen varit där. För det var så det gick till många gånger. Dottern blev gravid och en lämplig make fixades fram för att rädda hedern.
Vi tar med glädje emot vår nya släkting, även fast hon nu har varit död i många år, men det finns ju ättlingar även efter henne. En ny gren har ympats in i mitt släktträd.
Det är inte utan att min morfars fars äventyr har inspirerat mig till att forska vidare i släktens gömmor. Med datorns hjälp kan jag nog spåra upp flera ”snedsteg” som min vackre anfader har gett upphov till.
21 augusti 2009
Släktforskningens små god bitar..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grattis såhär fyra dagar försent...tänkte på det idag när det är min flickas namnsdag och en av mina flickor som fyllde år i söndags att nog var det nu med som du hade födelsedag.
Lite fina ord om vänskap vill jag ge dej om än några dagar försent.
Den som älskar visdom och sanning kan inte luras att förgå sig mot sina vänner.
Att bry sig om sina medmänniskor är kanske det allra viktigast på jorden. I vilket fall som helst är det synnerligen givande för den som bryr sig om och den som får omtanke och hänsyn i form av hjälp till självhjälp. Båda växer sig starkare som varelser och närmar sig sanningen.
Vänskap har också med medkänsla att göra. Om du kan dela någon annans känslor och tankar så kan du vara hans vän, men du behöver inte vara överens med honom/henne för det. Bara du delar dem med honom/henne så blir du hans/hennes vän.
Sann vänskap varar. När den varar gör den det för att båda vännerna är bra människor och båda två respekterar varandra och tycker om varandra som de är. Aristoteles betonar särskilt att sådan vänskap är bestående.
Det första tecknet på god vänskap är att vi inte bryr oss om att alltid vara hövligt korrekta och att prestige ej existerar. Du kan t ex ringa din vän vilken tid som helst och tala med denne utan att ägna en tanke åt vad klockan är. På samma vis ifall du behöver stöd eller hjälp med något, så är du inte rädd för att ringa din vän och be om hjälp. Självklart förväntar de sig detsamma från dig och relationen är ömsesidig. En annan viktig del av en sådan relation är att vi inte är rädda att blotta oss inför våra vänner. Du kan tala öppet om allt som rör sig i ditt huvud utan att behöva oroa dig för att din vän ska “döma” dig. Du kan helt släppa din gard och låta din vän ta del av dina privataste tankar och känslor.
En sann vän är lite mer än en väldigt bra vän. En sann vän stötar dig även om det går emot hans/hennes egna intressen. En sann vän förstår dina motiv och behov och står vid din sida utan att analysera och kritisera.
En sann vän träder fram för att ge dig hjälp utan att du ber om det och finns alltid osynligt vid din sida utan att förvänta sig något tillbaks.
Av en sann vän kan du alltid vara säker på att få allt det stöd som denne förmår att uppbringa. Givetvis är relationen densamma åt båda håll. Det handlar om att alltid finnas där, att dela varandras framgångar med glädje eller stötta den andre ifall den har det svårt.
I kristider står den sanna vännen bakom dig även om hela världen är emot dig. Delar man en sådan relation med en annan vuxen människa skulle jag vilja påstå att detta är sann vänskap.
Detta var om vänskap, och jag vet att du har så många fina vänner runt omkring dej på Gotland, jag såg dem vid mötet för ett år sedan i mars när de var hos dej på besök, jag såg, att du är en omtyckt vän!
Grattis önskar Eva-Christin
Skicka en kommentar