Vad gör man inte för kärleken.

- Mandel potatis, tunnbröd, och en härligt fet surströmming, det är grejer det, sade gubben och bredde rejält med smör på tunnbrödet.
Gubben har varit och handlat, nu skall det festas.
Gladeligen delar gubben och jag på en stor burk, det blir ca 4-5 strömmingar var. Ofileade naturligtvis, för någon sport måste det vara, strömmingen tas även upp direkt ur spadet. Många håller på med att skölja fisken i vichyvatten, men sådan håller inte vi på med.

Första gången som jag kom i kontakt med surströmming var på 60 talet då jag gick en vårdutbildning. Jag hade kommit från Gotland och där hade jag aldrig hört talas om den ädla fisken. Mina klasskamrater, som kom från norra änden av vårt avlånga land, hade förvarnat oss om att det kunde komma en lite annorlunda doft borta från deras rum, eftersom de skulle ha lite festligt och äta något gott.

Efter en stund så kände vi doften, den glömmer jag aldrig, för det var det värsta jag har upplevt. Jag tittade på min rumskamrat som även hon var från Gotland.
-Vad äter de, det luktar ju as?

Något år senare så mötte jag min livskamrat och han kom från Norrbotten.
Första gången som det kom hem en surströmmings burk i vår lägenhet, satt jag ute på balkongen och små huttrade medan gubben satt inne och frossade på delikatessen.
För som han sa
-Det är inte värt att fresta på grannarna, de kanske inte är så vana med att man äter Surströmming. Vi bodde i ett hyreshus i en förort till Stockholm. På den tiden var det inte så lätt att få tag på en väljäst surströmmingsburk.

-Kom in du, man vänjer sig med lukten.
Jag vägrade satt där ute och funderade på livet.
-Vad gör jag nu? Jag är gift med mannen där inne som älskar denna osande föda.
Skall jag ge mig av direkt eller skall jag ändå försöka med att acceptera hans böjelse för den osande fisken?
Inne i mig rasade känslorna. Jag gick inte in förrän gubben hade vädrat ut all lukt, kastat renset i sopnedkastet och diskat sin tallrik.

Nästa gång så var jag mera förberedd.
-Du skall vara med då jag öppnar burken. Gubben satte konservöppnaren i locket och stack hål på burken, ett pyyyys hördes.
-Lukta nu, känn aromen, gubben himlade med ögonen
-Känn det doftar underbart. Gubben öppnade locket fullt ut.
-Jag får skölja strömmingen i vatten så blir det inte så starkt. Gubben var verkligen tjänstvillig.

En Åttondels strömming lades på ett tunnbröd, massor av potatis och lök sedan rullades brödet ihop. Inne i klämman låg den osande biten. Jag fasade för hur det skulle bli då strömmingen kom in i min mun.

-Jag får nog ta det lite lugnt, sade jag
-För det tar nog lite tid innan jag har vant mig.

Ja det tog nog några år och fler försök innan Surströmmingen hade charmat mig, men nu så kalasar jag gärna tillsammans med gubben, vi sitter ute på altanen och grannarna har vant sig vid det här laget att det varje höst kommer väldoftande aromer från vår trädgård.

-Vad gör man inte för kärleken.