25 september 2009

I jakt på tiden....



-Tiden räcker inte till, vi har så mycket att göra, säger gubben och slår i en spik i brädan. Friggeboden har nu fått innerväggar och snart så är spont panelen i taket på plats.

Det märks att vi båda har haft heltidsarbeten under många år och nu som pensionärer finns det mycket som måste göras för att få vårt hem i ordning, sådant som vi borde ha gjort men inte hunnit för att ”tiden inte har räckt till”.
-Jag måste hinna med och måla huset också, det är över 10 år sedan vi gjorde det.

Jag tittar på gubben min som har varit så flitig hela tiden och inte ”legat på sofflocket” utan han har hela tiden hållit igång.

-Strunt i ”tiden”, tänk inte på den, säger jag tröstande. För varför skall man låta sig jagas av ”tiden” den finns ju egentligen inte.
För vad är ”tid”?
Jag har lagt ifrån mig min klocka, det gjorde jag för ett år sedan då jag blev pensionär och jag klarar mig alldeles utmärkt utan min klocka.
Tid är ju något som vi har konstruerat bara för att få ordning och reda i vårt samhälle. Inte brydde sig stenåldersmänniskan om ”tid”, utan han gjorde som jag gör nu för tiden, går och lägger mig då jag är trött kliver upp när jag känner mig utvilad.
Varför skall man ligga kvar i sängen bara för att klockan inte är mer än fem på morgonen?

-Tiden, säger jag till gubben, är bara till för de som måste passa in i ett system. Det är ju praktiskt om alla kommer till sina arbeten när de ska och inte när de har vaknat, eller att affärerna öppnar en viss tid. Men för oss pensionärer är det ganska oväsentligt hur mycket klockan är då vi kliver upp eller kryper i säng.

”Tiden går fort när man har trevligt” brukar man säga eller så är det tvärt om ”tiden går långsamt då man har det tråkigt. Vi minns väl alla de dödstråkiga stunderna då man tyckte att det hade kommit bromsolja i urverket på klockan. Så tiden är bara en ”upplevelse” kan man säga.

Att sticka små söta yllestrumpor till den yngre generationen är något som är mycket trevligt, tiden rinner bara iväg och det är så kul att se hur ett garnnystan omvandlas till en liten mössa eller ett par strumpor.
Nu får jag skynda mig att skicka mina alster till barnbarnen för som sagt ”tiden går så fort”

1 kommentar:

Karin sa...

Vilka fina grejer du har stickat! Det blir nog toppen till de små barn-barnen. Mössan (med får) du stickade till förra vintern passar faktiskt bättre i år. Vi ses!