En packad väska..

-Kan du komma imorgon?
Läkaren verkade väldigt angelägen att hjälpa mig, mina besvär med hjärtat hade inte blivit bättre som jag hela tiden hoppades på.
-Du är ju en obotlig optimist, sade gubben och såg lite irriterad ut när han så hur jag mådde.
-Tror du verkligen att det kommer att bli bättre? Du får allt kontakta läkaren för att få en annan medicin utskriven.

Läkaren funderade.
-Det är svårt det här, sade han
-Men jag tror ändå att det blir bäst att lägga in dig så fort som möjligt, så vi får ha dig under observation i några dagar.
Det var bara att packa väskan med förnödenheter som jag kunde behöva under min sjukhusvistelse. --Nu är jag ju inte sjuk, utan det är bara mitt hjärta som inte ticka i takt utan det hoppar lite hur som helst.
-Inte bra, säger läkare
-Det kan bli blodproppar av det där.

Vad behöver man ta med sig? En deckare, handarbeten och CD skivor, så att jag kan fördriva tiden medan jag har en apparat hängande på mitt bröst.
-Det tar bara tre dagar, sade läkaren.
Det får jag väl stå ut med. Gubben ser nöjd ut när jag packar min väska.
-Skönt att du äntligen har kommit till insikt, säger han.
Ja, en obotlig optimist är jag nog för det där med tabletter som man måste ta dagligen är inte något som jag är så förtjust i, men vad gör man när man inte har något annat val.
Jo, man packar sin väska, låter sig läggas in på lasarettet för inställning av en tablett som skall hålla mitt förmaks flimmer i schakt.
-Det finns medicin dosetter, säger gubben
-Där kan du dosera din dagliga medicin dos, så är det ingen risk att du då glömmer.