Det violetta bandet.....

-Det här violetta bandet skall du ha på din armled, sade jag till gubben och satte det runt hans vänstra handled. Gubben såg lite undrande på mig.
Ett violett band som skall hjälpa oss båda att vara fokuserade på att endast ha positiva tankar och arbeta bort all negativa och tråkiga energier som då och då tränger in i våra sinnen.
-Så fort du säger någon negativt om en annan person, eller svär och gormar, så får du flytta bandet över till den andra armen. Det är heller inte tillåtet att kritisera någon för det de gör.
Gubben tittade misstänksamt på sitt armband, medan jag trädde på ett likadant band på min arm.
-Nu gäller det att behålla gummibandet på samma arm i 21 dagar. Alltså får vi båda skärpa oss. Så fort man har varit tvungen att flytta bandet till andra handleden, så får man börja om igen på 1.

Sagt och gjort, nu börjar förvandlingen, hädan efter så skall vi bara tala lugnt och sansat, vara positiva, inte vara arg på hunden då hon står och skäller på grannens lilla mopps. Utan lugnt och sansat bara kalla in henne.

På kvällen så frågade gubben
-Nå hur har det gått för dig då, har du varit tvungen att byta arm?
-Ja, svarade jag sanningsenligt, två gånger faktiskt, Du då? Jag såg på hans arm att gummibandet satt kvar på den arm som jag hade placerat det på, tidigare på dagen.
-Ingen gång, svarade han, och sjönk djupt ner bakom Aftonbladets sportbilaga.
-Det tror jag inte på, sade jag, är det verkligen sant?
Gubben grymtade bara och var helt upptagen med att studera gårdagens idrottshändelserna.
Bäst att hålla tyst nu, tänkte jag för annars så måste jag byta mitt gummiband igen, två gånger får allt räcka. Men jag tror vad jag vill.

-Vad duktig du har varit, sade jag med en mycket len stämma.
-Det här handlar ju om att vara självkritisk för annars så fungerar det ju inte.
Gubben sänkte sportbladet och såg på mig.
-Du har så rätt, jag borde också ha gjort det några gånger idag, men armbandet sitter så tajt så jag flyttade det bara lite upp och ner på armen.

Godkänt, tänkte jag för det viktigaste är väl ändå att man blir medveten om det man gör och försöker träna bort det.

http://www.acomplaintfreeworld.org/
Här är adressen om någon vill läsa mera om den nya terapiformen som gubben och jag just nu testar.