Inom glas och ram.....

Äntligen så fick jag tag i en extra stor ram, med guldkant, till mitt Certifikat som jag har fått från Rosenkors-Orden AMORC. Ett certifikat som visar på att jag har gjort ett aktivt val och nu studerar livets uppkomst. Jag söker en djupare insikt om kroppens, själens, livets och naturens stora mysterium. Att studera de, genom historien samlade och väl bevarade dokumenten och som har vidareutvecklats av andra Rosenkorsmedlemmar, till en tidlös inre sanning.

Som pensionär var det dags för mig att fundera över vad jag vill göra här i livet. Man har ju så mycket intressanta saker som man vill prova på. Men tiden rinner ut, liksom. Jag lever inte här på Jorden hur länge som helst. Egentligen så skulle jag behöva några hundra år till för att uppfylla allt som jag har föresatt mig. Nu är det dags att fundera på vad jag skall göra och vad som jag inte kommer att hinna med i detta liv.

Den stora vävstolen som stod borta i ett hörn i väntan på att jag skulle ta mig tid till att börja lära mig att väva, fick åka iväg till en aktion för att hamna hos någon som är mera intresserad. Att klippa mattrasor var ingen höjdare så den lågan slocknade snabbt.

Gitarrerna på väggen som samlar damm får hänga kvar tills mina små barnbarn har vuxit upp, de kanske kommer att kunna spela på dem. För min del så har jag slagit mitt sista ackord, och sjunger mycket hellre än spelar gitarr.

Staffliet står där och väntar, ja, det behåller jag för nog kan det vara idé att unna sig en paus och ge sig iväg ut i naturen för att avbilda naturens skönhet.

Det är genom mitt målande som jag har upptäckt naturen, att studera en sten som ligger vid strandkanten eller att få närkontakt med en igelkott som sakta masar sig fram i jakt på mat.

Det är då man börjar fundera över livets uppkomst och vad meningen med livet är.

”Jag tror inte på någonting, man dör bara” sade en tvivlare.
”Ja, men då tror du ju på att allt är förgängligt att allt bara är en slump att du och jag står här och talar med varandra.”

”För att kunna tro måste man undersöka hur det egentligen ligger till så därför har jag nu fattat ett aktivt beslut, jag studerar i Rosenkorsets ”Mysterieskola” det som har bevarats i många år och som en gång växte fram i det Egyptiska samhället. Unga män stod på kö för att få komma in på Mysterieskolan, som var jämställt med dagens Universitet. De lämnade sin by för att få insikt, precis som jag nu gör, jag lämnar en del aktiviteter för att få studera.

Varje vecka så tar jag fram mitt material som jag läser och sedan funderar över, för det är inte bara kunskap jag strävar efter utan även en insikt, ”Det måste landa där inne i själen” tänker jag då jag tar en promenad för att fundera över det jag har läst.

Det som retar mig är att jag först nu har kommit på den geniala idén, det här skulle jag ha börjat med för länge sedan. Men jag har ju i hela mitt liv varit upptagen med att hjälpa andra som av egen kraft inte har kunnat eller förmått göra sig ett bra liv. Nu som pensionär har jag tid. Med mig har jag som stöd, andra Rosenkorsare som har vandrat sin RC stig, och villigt går bredvid mig och håller i lyktan. För vi har alla vår egen stig att vandra, finna mästaren i oss själva.
Rosenkorset har en väl organiserad Fadderverksamhet som avlöses av Gradmästare som villigt hjälper en när man vandrar in i Ordensmysterierna.

Kan man ha en bättre pensionärs tid? Så spännande och intressant….