15 november 2009

Mycket hund för pengarna...


Lydnad, ja det måste man ha på en Schäferhund, allra helst när hon har vuxit till sig och blivit en riktigt stor hund.
Så liten och söt hon var då vi såg henne första gången, då för 6 år sedan när vi besökte hunduppfödaren. Ett litet rött märke var målat i hennes panna.
-Vi har märkt upp en valp åt er, sade hunduppfödaren
-Det var inte så många tikar så de gick åt först.

Så är det när man bor en bit ifrån, vi kunde inte åka och ”se ut en valp” utan det fick bli hunduppfödarens sak att märka upp en valp,med lite nagellack.

En liten valp blir snart en stor hund. Den 18 maj har hon sin födelsedag, men det kunde lika bra ha stått den 17 maj om hunduppfödarens man hade fått sin vilja igenom.
-Du kan väl skriva att hon är född den ”Suttonde maj” sade han vädjande till sin fru, när hon skulle skriva intyget till oss.
-Nej, det kan man inte göra , sade hon barskt. Att hennes make kom från Norge och hade en alldeles speciell känsla för den dagen, bekom henne inte.
Jag blinkade mot mannen och sade, -Du, vi kommer att tänka på dig och fira henne den 17 maj. För vad spelar det för roll när man är född egentligen, i alla fall om man är hund och inte bryr sig så mycket om högtidsdagar.

Ibland så undrade vi vad det var för slags hund vi hade fått, hon växte och växte. När vi till slut tog fram måttstocken för att mäta mankhöjden så visade det sig vara 66 cm, alltså över högsta höjd för en han hund.
-Ja, vi fick mycket hund för pengarna, sade vi och därmed så föll alla hunduppfödarens förhoppningar om att få diplom på hundutställningarna. För i köpekontraktet förpliktade vi oss att medverka vid utställningar, ”För bästa uppfödning”

En stor hund kräver sin man, starka armar och ledarskapsegenskaper är ett måste. För det mesta så fungerar det bra, hunden sitter snällt och väntar på att jag skall ge kommandot. Men så finns det tillfällen där hon tar helt över och jag hänger efter som en liten vante.
När det ringer på dörren så tror hon att det är hennes besök som kommer och att det är hon som skall hälsa välkommen. Något som vi två inte är överens om. Jag vill att hon skall sitta fint och vänta på att gästerna har kommit in i farstun, att jag har hälsat först. Men där skiljer sig våra meningar. Hunden gör allt för att få komma fram och hälsa.
”Men skam den som ger sig” sist så fick jag hunden att sitta fint i några minuter, bara så att de hann in genom dörren, sedan så var det omöjligt.
Men det är klart, gästerna var ju mina Tarot-flickor och de formligen älskar hon.

Inga kommentarer: