Tiderna har förändrats....

Vid 12 slaget så brakade det löst fullständigt. Raketerna smattrade uppe på himmelen. Hunden tittade misstänksamt ut mot fönstret, hon reste sig upp och gick bort till mig där hon kröp ihop vid mina fötter.

Från grannens tomt hördes rejäla smällar, som om de hade fått tag på rena dynamiten. Nog firar man årets ankomst. Vi satt kvar i vår soffa och tittade på TV:n när man skickade upp raketer över Stockholms stad. Vad som hände utanför vårt hus brydde vi oss inte om, allt för att få en lugn hund.
”Undrar hur det är med den lilla damen som jag mötte i färgaffären” tänkte jag där jag satt och hörde hur det smällde överallt runt vårt hus.
Kanske sitter hon nu inne på sin toalett med sina husdjur. Jag får hoppas att hon ändå har gjort det lite mysigt där inne så att det inte blir allt för tråkigt.
När jag själv behövde ”gå på toan” så fick jag en följeslagare, för hunden vek inte en meter från min sida. Där satt vi intryckta på den lilla toaletten båda två, jag på toastolen och hunden framför mina fötter. Tur att vi bara behövda vara där en liten stund.


”Nu är jag pappaledig” sade sonen i telefonen. ”Elisabeth har börjat jobba idag, första arbetsdagen efter mer än ett års barnledighet”.
”Så skönt för dig då att få rå om lilla Emilia själv nu i 10 månader”


Tänk vad det ändå har hänt mycket på ”föräldrafronten” när jag var nybliven mamma fick pappan vara hemma i 10 dagar sedan så fick han återgå till arbetet igen. Att en pappa skulle kunna vara hemma hos sitt barn var ju helt otänkbart.
När andra sonen föddes så gick de 10 dagarna åt till att vara hemma och passa storebror, för på den tiden fick man ligga kvar på BB i minst 5 dagar, så när väl vi kom hem så var det bara några dagar kvar på pappaledigheten.

Det gick det med, men visst är det förmånligt för de små barnen att ha båda sina föräldrar nära under det första levnadsåret.

Till och med då jag var sjuk och låg på lasarettet var gubben min tvungen att anlita ”barnsamariten” för sådana fanns då på den tiden.
En barnsamarit som bodde i samma hyreshus som vi kom in varje morgon och tog över så att gubben kunde gå till sitt arbete på Gustavsbergs Porslinsfabrik.

Som tur var så har våra killar varit lugna och fina och de accepterade snabbt den nya ordningen. Men det kanske inte alltid var så lätt för en barnsamarit att hänga med i vad de små liven talade om. Magnus, som var äldst, talade hela tiden om en kvinna som hette Inga-Maj.
”Ikväll skall vi vara hos Pelles mamma, för att Rolf skall hälsa på Inga-Maj”
Vad hon inte visste var att våra barn aldrig har kallat oss för mamma-pappa utan använde hela tiden våra namn.
”Tänk att vara otrogen mot sin fru när hon ligger på lasarettet, att han inte skäms” tänkte barnsamariten. Så småningom gick det upp för henne hur det låg till när Magnus berättade att ”Idag kommer Inga-Maj hem från sjukhuset”