Knarr under skorna…

Det knarrade under skorna när vi gick ut på vår morgonpromenad med hunden. Reflexvästarna glittrade ikapp mot den vita snö som hade fallit ner under natten. Kölden bet i mina kinder och hunden travade på så glatt tillsammans med gubben framför mig.
”Tur att jag tog långkalsongerna på ” tänkte jag då jag märkte hur kallt det var.
”Idag kom vi ut i tid” sade gubben, där han gick med långa kliv längst med gatan.
"Så är det när man är pensionär", tänkte jag
Man behöver inte passa några tider utan man stiger upp när man är utvilad och går i säng när man är trött. På så vis kan man ”flytta på dygnet” för det är ingen klocka som styr en längre.

”En rejäl promenad skall det bli så att hunden blir riktigt trött, för idag så får hon ligga hemma ensam en stund då vi gör vår stadsresa” sade gubben och tog en extra sväng genom samhället.
När vi genade över Konsums parkeringen såg vi en kvinna som satt på en trehjulig cykel. Cykeln såg alldeles ny ut för den glänste riktigt där den stod parkerad utanför ingången till affären. Kvinnan hade lagt sin käpp på flaket. Hon satt framåtlutad över styret.
”Undrar om det har hänt något” tänkte jag och kikade bort mot kvinnan, huvan på hennes jacka dolde ansiktet så jag kunde inte se vem det var.
Jag gick fram emot kvinnan då tittade hon upp och log mot mig.
”Hur mycket är klockan” frågade hon.
”Klockan..ja, inte vet jag” tänkte jag och såg mig omkring om det fanns någon klocka på affären.
”Hur mycket är klockan” ropade jag bort mot gubben och hunden som bara hade fortsatt framåt och inte brytt sig om kvinnan som satt på sin cykel.
”Två minuter i åtta” sade han. Jag repeterade det till kvinnan och hon log
”Så bra då, då öppnar de affären snart. Det här gick ju bra att cykla med” fortsatte hon och klappade på cykelstyret. Man hörde riktigt hur stolt hon var över sin nya cykel.
”Ja, den ser ju riktigt rejäl ut ”svarade jag.
”Ja, det gick fint det här” sade kvinnan.

Kvinnan klev av sin cykel och tog käppen som låg på flaket, rättade till mössan och sa:
”Bäst att vara först till affären för då får man tag i det man vill ha”
”Gå nu försiktigt för det är halt” säger jag till kvinnan när hon går in i affären.

Hoppas att jag också är så där pigg, när jag är 90 år. Vilken ”krut gumma”, underbart att få möta henne och se hur livsglädjen fortfarande finns där i hennes pigga ögon.