Min storebror Sjökaptenen...

”Hej, det är Perra” sade rösten i telefonen.
Min storebror, som jag inte träffar så ofta eftersom han bor i Dalarna, passade på att ringa när han passerade Gotland. Jag vet aldrig var han är då han ringer därför så frågar jag alltid: ”Vad är du?”
”Utanför Klintehamn” svarade han. ”Jag passerar alldeles här utanför med min båt, vi transporterar Bränd kalk till Norge.

Min storebror är ju helt otrolig, han jobbar fortfarande som ”Skeppare” på en stor båt även fast han har gått i pension för flera år sedan.
”Hum, har du inte pension?” frågade jag.
”Jo, men de ringer ju alltid och frågar mig då de har problem med personal, och man vill ju ställa upp”

Ja, det är precis som jag anade då jag hörde att min storebror skulle trappa ner och bli en pensionär.
”Det kommer aldrig att gå” tänkte jag för min storebror ”gick till sjöss” redan som 15 åring. När man har arbetat på havet i över 50 år, är det nog inte så enkelt att bara kliva i land och anpassa sig till vardagen i ett litet samhälle i Dalarna.

”Jag skall ligga ute nu i 6 veckor nu” fortsatte min bror ”Jag går iland sista januari, innan dess så skall jag göra flera resor mellan Norge och Holland”

Det är ingen tvekan om att min storebror är mycket glad att få stå på kommandobryggan igen och kryssa över havet. Nu sitter det väl i generna, för vår morfar var ju också sjöman som så många andra här från ön. Att gå till sjöss, var ett sätt att få komma ut i världen.

Tänka sig att min storebror just nu passerar Klintehamn, bara några kilometer ut från land.
Jag får ta min kikare och åka ut till kusten för att se hans stora båt passera ute vid horisonten.
En stolt storebror som inte vill gå i pension.

”Du förstår, det är så många Sjökaptener som inte vill arbeta i jul, så då tänkte jag att jag kunde göra det”

”Ääää” sa jag ”Du ville nog så gärna åka iväg, det blir väl lite för tråkigt att bara gå på ”land”
”Jo, så är det nog” sade min storebror och skrattade gott.