4 juni 2008

”Det är ett mirakel”


”Det är ett stort mirakel” sa sonen då han berättade om det väntade barnet.
Ett litet hjärta som pickar där inne, ett litet liv som växer, visst är det ett stort mirakel.

Jag stod och höll min lillasyster hårt i handen, vi tittade upp mot den svarta stjärnklädda himmelen och spanade efter en ”nytänd” stjärna.
Vi trodde nämligen att för varje barn som föddes, tändes en stjärna på himmelen.
”Det är Gud som tänder en stjärna för vår lillasyster” sade jag snusförnuftigt till min 5 åriga lillasyster. För bara några timmar sedan så hade vi stått utanför dörren och lyssnat efter vad som pågick inne i vardagsrummet. Barnmorskan hade kommit redan på förmiddagen och det var så hemligt det som före gick därinne i bäddsoffan.

”Ni har fått en liten syster” barnmorskan tittade på oss, "Ni kan gå in och hälsa på henne nu".
I en korg bredvid mammas säng låg hon, vår lillasyster, hon var så liten och fin.

Efter en stund så fick vi se hur en stjärna glittrade lite extra mycket ”Där är den, vår lillasysters stjärna” Hand i hand gick vi in i huset för att berätta för vår syster att Gud hade tänt en stjärna för henne.

Visst är det ett mirakel, jag skall nu bli farmor, jag kommer att kontrollera att Gud även nu tänder två små stjärnor på himmelen, två stjärnor som skall lysa för mina barnbarn.

Inga kommentarer: